MOI, ME, MIG - Release av Humfryskolan i Lunds bok

Tisdag 5 juni kl 10.00, kom ihåg det! Då är du välkommen till Kastanjegatan 13 i Lund på releasefest av vår bok MOI, ME, MIG.

Här följer ett videoklipp på en minut där några elever läser utdrag ur sina texter och pratar om boken.

Under filmen hittar du vårt pressmeddelande som gått ut till press, media och där står mer om releasefesten. Tveka inte att höra ev er om ni vill veta mer. Kontaktuppgifter finns längst ner i pressmeddelandet.

Hjälp oss gärna att sprida nyheten om vår bok genom att dela detta inlägg på Facebook, twitter etc och glöm inte att här på bloggen läsa en del av texterna redan nu!

Releasefesten sker på Humfryskolan i Lund, Kastanjegatan 13, HITTA HIT - länk till karta.

Pressmeddelande från Humfryskolan angående bokrelease av ”Moi, me, mig”

Humfryskolan i Lunds elever bjuder in till releasefest av deras bok ”Moi, me, mig”, en bok av elever på högstadiet för elever på högstadiet. Boken med temat tonårskänslor kommer delas ut till skolbibliotek i Lund för att nå en verklig publik utanför egna skolans väggar.

Eleverna på Humfryskolan i Lund har det här läsåret haft den här boken som mål med sitt skrivande. Syftet med boken har varit att inspirera våra unga människor till att inspirera andra unga människor till läsande och skrivande. Boken är ett resultat av ett experimenterande med språket och ett upptäckande av en texts olika skepnader. För att ytterligare inspirera har vi även bjudit in några vuxna gästskribenter, som även de har varit unga. 

Alla texterna i boken handlar om unga människors tankar och känslor vilket har komprimerats till titeln ”Moi, me, mig”. 

Förhoppningen är att den här boken kommer bli ett levande material att användas i andra skolor i undervisningssyfte. Vad kan väl vara bättre än ett läromedel som är skrivet av unga för unga. Som en ”en till en”.

Utdrag ur texter i boken:

”En måndag med vårsol och minusgrader befann sig en grönögd flicka med lockigt rött hår till axlarna och alldeles för tunn vinterjacka på sig i en bokaffär i södra delen av Johannestorget.”     Av: Ida Hein Olsson, Humfryskolan i Lund

”Hen sitter där mittemot mig med sin jävla telefon. Försöker verka märkvärdig. Vara häftig och upptagen eller någonting. Fast jag vet att hen egentligen bara spelar, försöker få andra att tro att hen är populär och hens mobil bombarderas med sms och samtal.”      Av: Sara Persson Humfryskolan i Lund

Gästskribenter

I boken finner ni också texter på samma tema av gästskribenterna Ann Heberlein (författare och kulturskribent, Sydsvenskan och Dagens nyheter), Thomas Holst (Spiritus Mundi, Wilmer X och Kommissarie Roy), Jason Diakité (Timbuktu) och Jonas Plunteman (HBT- och dyslexiföreläsare)

-------------------

Humfryskolan - bakgrund

Humfryskolan i Lund startades i augusti 2011 efter samma profil som Humfryskolan i Malmö. Det är en skola för årskurserna 6- 9 och vänder sig till ungdomar med stort intresse för video, musik, teater, dans, bild och kreativt skrivande. Skolan följer ordinarie läroplan men ger eleverna mer än så; samarbete, demokrati och förståelse utvecklas i öppen atmosfär och är ledord för skolan.

Humfryskolan i Malmö har synts i många sammanhang med radio, tv och tidningar men aldrig i bokform. Därför valde vi i Lund att läsårets stora projekt skulle bli en bok, men fortfarande som Humfryskolan alltid jobbar; Av elever, för elever. Eleverna har bestämt bok-tema, satt sina egna texter och gjort alla bilder.

På tisdag den 5 juni kl 10.00 har vi releasefest på Humfryskolan i Lund på Kastanjegatan 13. Eleverna kommer att läsa texter ur boken, uppträda och bjuda på tilltugg. Några av våra gästskribenter kommer också närvara och vi hoppas att du har möjlighet att titta förbi!

Eleverna kommer sälja boken på plats, vinsten delas lika mellan dem och gästskribenterna. Media och press får naturligtvis sina ex, vill ni ha boken skickad till er hör av er till Camilla Lind. Vi skickar så fort de är levererade till oss, senast samma dag som releasefesten.

Mvh

Projektansvarig:

Camilla Lind

tele: 070-7577224

epost: camilla@humfryskolan.se

Läs mer om skolan: www.humfryskolan.se

Läs mer om boken, läs texter och se en en minuts info -film om boken: http://humfryboken.blogspot.se/ 

Söndag - Thomas Holst - Kommissarie Roy

Här läser ni ett exempel på Thomas Holsts bidrag till vår bok. Det är en text han skrev i sin ungdom som dessutom är utgiven på skiva, och ni kan lyssna på den här på Spotify. Den heter "Söndag" och i boken så skriver Thomas också om tankar och bakgrund till texten, om att vara tonåring helt enkelt.

Får också tipsa om en gammal artikel i Expressen med Kommissarie Roy, från 80-talet.


Söndag


Jag vaknar upp och det känns så fel

Jag försöker att somna om igen

Men långsamt dröjer den sig kvar

Jag undrar vad det är som står på

Det är som att benen inte ville gå

Och plötsligt förstår jag vad det är som är fel

Det är söndag, som är så jävla trist

Det är söndag, nu är det slut på min frist

Det är söndag, och jag vet inte var jag ska bli av

En söndag är ingen vidare dag

För då får jag inte det jag vill ha

Jag bara tänker på nästa dag

Drömmer om hur skönt det kunde va

Om man kunde njuta av en sådan dag

Men jag bara tänker på nästa dag

Det är söndag, som är så jävla trist

Det är söndag, nu är det slut på min frist

Det är söndag, och jag vet inte var jag ska bli av

Kanske spelar jag volleyboll

Eller tittar på en gammal film

Eller så gör jag inget alls

Det är söndag, som är så jävla trist

Det är söndag, nu är det slut på min frist

Det är söndag, och jag vet inte var jag ska bli av

Dikt av Johannah

Solen skiner och jag känner gräset mellan tårna

Jag går mot vattnet

Gräset ändras till sand

Sanden är varm och skön

Jag känner vattnet

Det är kallt men ändå väldigt varm

Jag lägger mig ner i vattnet och slappnar av

Jag flyter ut

Längre och längre

Jag reser mig upp

Men jag når inte bottnnen

Till slut orkar jag inte mer och sjunker ner

Dikt av Julia

det kommer alltid ett slut

där det gäller att ta sig ut

en del trasslar till det med olika personer

även i andra dimensioner och versioner

uppfattningar och andra saker sköts av dina sinnen

som sedan hamnar bland dina minnen

du kanske glömdes bort, hade inga krav

ingen brydde sig längre precis som om du var begravd

men nu känner du det intill

du gör precis vad du vill

med sorgen i ditt hjärta

går du sakta igenom smärta

Snart tar du det sista klivet

du hatade detta livet

slutet är nu nära

så säg farväl till alla dina kära

Dikt - av Dennis

Vissa ber andra hoppas,

Vissa är envisa andra svaga,

Vissa är deprimerade och andra lyckliga,

Vissa gråter andra skrattar,

Vissa lever andra dör,

Vissa tvekar andra gör det.

Tankar - Sara

Visst är det underligt? Att man kan känna så mycket för en enkel låt. För något så enkelt kan man känna lycka, hat, sorg och kärlek. De finns där, hela tiden och överallt, i början, i slutet och nu. De kan få en att minnas, antingen ge en klump i halsen eller så får de en att vilja flyta ut av lycka. Det är fint, hur musik kan få en att minnas, hur det kan ta en tillbaka till en plats som man kände en viss känsla. Och precis då, tror man att man är tillbaka till det ögonblicket, sen vaknar man till och inser att den tiden är förbi. 

Krönika - av Mira

Homosexuell, bisexuell, transexuell? What’s your problem?

Jag har aldrig förstått varför vissa människor har problem med folk som blir attraherade av det egna könet. Det kanske är onaturligt... Man kan inte få ett barn skapat av två män eller två kvinnor, men det har inget med kärleken för varandra att göra.

Kärleken mellan två människor kan vara väldigt stark och värdefull. Hade du tyckt att det hade varit okej om någon sa att du inte får älska en viss personen? Hade du tyckt att det hade varit okej om människor hade krängt dig för att du älskar en viss person? Hade du tyck att det hade vart okej om du inte hade fått leva med den personen du älskar? Nej, jag tror inte att du hade tyckt det, för att du älskar denne. Hur tror du då de som gillar personer av samma kön känner sig när du kränker dem? Det är exakt samma sak!

Nej, de kan inte får barn på den naturliga sättet. Nej, de kan inte ha sex på samma sätt som heterosexuella. Gör det någonting? Det tycker jag inte. Det har inget, som sagt, med kärlek att göra! De har varandra och de älskar varandra och de vill passa in i mängden precis som du!

Om de nu skulle vilja ha ett barn så finns det andra sätt att få det på. Detta betyder inte heller att hela mänskligheten kommer att utrotas för alla kommer inte bli homosexuell.

Att vara attraherad av det andra könet har funnits i evigheter. Till och med längre bak än romartiden. Då var det mycket vanligt att män låg med varandra när de var ute i krig. De hade inte sett en kvinna på flera år och de hittade en väg att ta bort lusten helt enkelt. Idag är det ju inte så mycket därför...

Jag hoppas att alla där ute kan acceptera alla som dem är och sluta bemöta folk negativt bara för att någon har en annan sorts sexuell läggning än du.

Mira Dacryon

Dikt - av Sara

välja

"ska jag hit eller ska jag dit? 

ska jag till höger eller ska jag till vänster? 

varje dag, in och ut, hela tiden. 

ibland är de många, ibland är de få

ibland finns de inte alls. 

stöta på hinder, är ingen ovanlighet.

inte alltid dåliga, men inte alltid bra. 

tänk igenom noggrant, sök efter svar, 

de finns i botten av ditt hjärta, 

allting och alltihop. 

dessa val, är en vardag. 

lär dig det, för de kommer fler. 

varje dag, in och ut, hela tiden." 

Dagbok - av Liv

Hej dagbokshelvete!

Faaaan. Faan. Fan. Fan. Faaaaaan!

Jag gjorde en så jävla dum grej.. Jag blir så besviken på mig själv.

Dagen började som en riktig skitdag. Ingen väckte mig, så när jag vakna hade jag redan missat 2 timmar av skolan. Mamma hade redan gått till jobbet. Det fanns ingen mat i kylen, bara någon konservburk med äckliga bönor i, så jag stack hemifrån utan frukost. När jag steg på bussen så var alla pengar slut på kortet, så jag fick gå av igen. Vid vägen lite längre bort stod en asful gammal cykel som jag snodde. Tror ändå det var kärringen på 4:an som ägde den, hon ska ju ändå dö snart. Hoppas jag.  

När jag kom till skolan blev jag inte insläppt av Gunilla. Hon hatar mig. Ser det på henne. Hon typ bah alltid ”Nämen hej på dig, hur e det?” när jag är med Jessie och Mimmi. Bah för att störa mig liksom. Med sån snäll röst också, precis som jag e typ utvecklingsstörd. Fan hon som e det. 

Sen var det håltimme för mig, när Mimmi och Jessie var på SvEn. Tråkigt, men skönt att inte klassas som nån idot. Inte på det sättet i alla fall.  Så jag gick till kiosken och snodde choklad. Var ju skithungrig. När jag kom ut därifrån hörde jag en röst bakom mig: ”Tror du inte jag såg vad du gjorde?”

Och gissa vad! Det var Mårten. Fina, fina Mårten. Asså hans ögon är bara helt fucking amazing! Färgen är blå som en riktigt knallblå sommarhimmel, med små guldiga solar runt pupillerna. Hans ögonfransar är så täta och långa. Dom rörde vid min kind en gång, när vi kramades för jag skulle åka hem. Jag har tänkt på det minst 1000 gånger. Iallafall, jag blev så himla glad att träffa honom. Det killade i hela magen. Vi gick till parken och satte oss för att snacka. Hans föräldrar har flyttat hit nu. Sen så sa han att han skulle börja på min skola... Jag blev typ skitglad men sen började jag tänka på Jessie, Mimmi, Anton, Jonte  och resten av gänget. Dom skulle aldrig acceptera honom, ALDRIG! Men jag struntade i det och vi gick till skolan tillsammans. På skolgården stod dom, Anton och dom. Jag fick panik. Plötsligt började jag tänka på Mårtens snea tänder, hans åtsittande byxor och hans urtöntiga jacka, en sån som Jakob i 7:an har. Jag vet inte varför jag gjorde det. Men jag sa: ”Gå.” Jag sa det till Mårten. Gå. ”Gå, stick iväg, jag kan inte vara med dig.” Så han gick. Han frågade förstås varför men jag struntat i det. Hur fan kunde jag? Han kommer aldrig förlåta mig. Sen när jag var framme hos Anton frågade han vem ”nörden” var. Jag svarade att det bara att det var nån jäkel som ville köpa cigg av mig. Men han fick inte, sa jag.

Jag mår så helvetes dåligt!!! Vad ska jag göra? Snälla Mårten, förlåt mig! 

Min mormor sa en gång att man skulle be gud att hjälpa en se med hjärtat inte med ögonen. Jag tror inte jag behövde be. Men jag vet inte om jag klarar att leva upp till de visa orden...

Dagbok - av Ida

4/5-2026

Genom blåsiga nätter med regnfall och prassel från flygande löv, genom dimmiga lektioner av glosor och ekvationer, genom dagar och nätter. Jag drömmer, men kanske dock inte som förr.

Förut var jag nämligen tjejen som drömde för mycket. Jag fick ofta höra att det bästa händer när man minst anar det och till en början var de ord jag bara var tvungen att ignorera. För jag kunde liksom inte låta bli att drömma.

Och när jag drömde, drömde jag mest av allt om kärlek. Hur vi möts, vad han viskar i mitt öra och hur han älskar att ta min hand på nattbussen en regnig oktoberkväll. De var de drömmar som senare resulterade till de noveller jag satt och skrev i min säng om kvällarna.

Men nu har jag länge, under flera månader försökt få fram en novell. Men det säger bara stopp. I stället blir det önskelistor och lösningar till obetydliga problem som hamnar på papper i stället för drömmar och kärleksord. Och plötsligt så sitter jag där och tänker att allt är upp och ner och att inget greppar mig längre. Jag kan inte låta bli att tänka att det kan bero på att jag inte längre låter mig drömma lika mycket som då.

För någonstans mellan sommarregn och soliga stränder har jag haft på tok för mycket vilja och inte låtit mig själv drömma mig bort som förut. Jag har så gärna velat att de drömmar jag drömmer ska bli sanning och när folk talar om för mig att det finaste som har hänt dem kom som en överraskning och att saker man drömmer sällan blir till verklighet blir jag nästan lite rädd. Ja, hjälp.

Men nu har jag insett att sådana tankar inte funkar längre, inte för mig, nej inte alls. För om jag skulle sluta drömma, då skulle inte jag vara jag. För jag har alltid varit en dagdrömmare. Vare sig jag sitter ensam på en klippa någonstans och önskar en arm omkring mig eller om jag sitter och bläddrar bland höstmysiga bloggar och tänker hur fint det vore att sitta och dricka chai på en uteservering under filtar med dem bästa. Så det är bara för mig att sluta känna oron och i stället inse att det är okej. Fina saker kommer visst hända med mig. För om jag vet vad jag önskar så vet jag vad jag strävar efter. Jag lovar mig själv, er och kärleken att inte sluta drömma. Att  börja drömma mera, våga och sedan skriva, skriva, skriva.

För utan drömmar, vad vore jag då?

Novell - av Josefin

Novell

Jag hade betraktat honom länge. Hans mörka hår, de stora mystiska ögonen och hans vältränade armar som jag så länge drömt om. Som vanligt satt han längst bak i klassrummet och bet på en penna. Jag hade aldrig förstått nöjet med att bita på pennor och blev rättare sagt äcklad av det. Ändå lyckades han göra det på ett attraktivt och underbart sätt. Jag fantiserade ofta om honom, hur han la sina armar omkring mig och höll mig i sin famn. Sedan kom jag tillbaka till verkligheten. Varför skulle han gilla mig egentligen? Även om jag var ganska lång så hade jag också lite för mycket kurvor och jag hade inte precis den perfekta hyn heller, men att jag var nöjd över min längd räckte inte. Mina komplex för min kropp var för stora. Hur skulle han någonsin kunna tycka om någon med mitt utseende? Jag är inte ens i närheten av så snygg som alla andra tjejer han gått ut med. Det fick nog förbli en dröm och ingenting annat. 

När jag vaknade till och fick jag reda på att vi skulle börja med ett grupparbete. Jag hoppades på att jag skulle få jobba med Madde eller Elin, mina två bästa vänner i klassen. Men plötsligt satt han bredvid mig, tittade mig djupt in i ögonen och jag harklade mig.

- Vad ska vi börja med? frågade jag och hoppades att jag inte lät så nervös som jag kände mig. 

- Vi kan väl börja med att titta igenom sidorna? sa Anton och började bläddra fram till rätt sida i häftet vi hade fått.

Självklart så skulle ämnet vara sex och samlevnad. Jag kände att det hettade till om kinderna när jag kom och tänka på ämnet. Det var inte så här jag ville att han skulle se mig, blyg och generad. Egentligen var jag ganska social och öppen av mig, men med Anton var det annorlunda. Jag hade aldrig varit så nära honom som jag var nu och var därför inte beredd på hur det skulle kännas. Jag visste inte heller hur jag skulle reagera när han helt plötsligt satt där, alldeles bredvid mig.

Vi fick inte mycket gjort den lektionen och när den var slut så rusade jag ut ur klassrummet för att låsa in mig på toaletten och kyla ner ansiktet med kallt vatten.

- Vänta! hörde jag någon ropa efter mig. Det var Anton, han kom gående mot mig. Kan vi inte ses efter skolan och börja på texten? 

Jag kunde inte tro mina öron, ville han träffa mig efter skolan? Jag kunde inget mindre än att hoppas att han egentligen menade något annat. Nej, självklart var det ingen dejt, hur kunde jag tro det? Jag skakade på huvudet för att jag var så dum som ens kunde tro något sådant. 

- Passar det inte? frågade han plötsligt.

- Jo, svarade jag kvickt.

- Bra! Jag kommer över till dig ikväll vid sju tiden. Sedan gick han iväg. 

Jag kände fortfarande av rodnaden från mina varma kinder men när jag tittade på klockan insåg jag att jag fick kyla ner ansiktet hemma istället. Klockan var redan fem och jag var tvungen att hinna hem och göra allt i ordning innan han skulle komma och vem vet hur länge det kunde ta? Jag ville att allt skulle vara perfekt och kunde inte låta mitt stökiga hem stå i vägen för det. Och hur visste han ens var jag bodde?

Jag ska inte påstå annat än att jag aldrig har varit så nervös som jag var just då. Klockan var nu sex så jag hade lite tid kvar att lugna ner mig, annars var allt fixat. Golven var rena, alla bordsytor var dammade och alla foton på mig från när jag var liten hade jag tagit ner. Jag satt vid köksbordet och drack en kopp te medan jag väntade. Mamma var borta på en affärsresa så vi skulle vara helt ensamma. Det ringde plötsligt på dörren, jag slängde en blick på den stora väggklockan, halv sju. Det borde inte vara Anton, men jag öppnade dörren och där stod han. Han hade gråa Converse, svarta G-star jeans och en vit t-shirt på sig. 

- Det gjorde väl inget att jag kom lite tidigare? sa han och log. Jag tänkte att vi skulle få mer gjort då, sa han och leendet blev lite större. 

- Nejdå, sa jag och log tillbaka. Kom in.

Vi satte oss ner vid köksbordet och jag plockade fram böckerna. Jag var osäker över vad jag skulle säga så jag började babbla på om en massa sex relaterade saker men kände plötsligt att han lade sitt finger över min mun. 

- Sch! sa han och strök sin tumme vid min underläpp. Jag kände att jag började svettas. 

- Vill du ha något? frågade jag och ställde mig nervöst upp och gick bort mot köksbänkarna. Min blick var inte vänd mot honom men jag hörde hur han reste sig upp och gick mot mig och jag kunde snart känna hans varma andetag mot min nacke. Jag vände mig om och han började kyssa mig. Jag la händerna om hans midja och sedan om hans hals. Även om jag var lång så var han en bra bit längre än mig så jag fick stå på tå. Jag hade aldrig kysst någon förut men av att bedöma så var det inte hans första gång. Han lyfte upp mig på köksbänken och började smeka mina lår och jag lade mina ben runt hans midja. Plötsligt slog det mig, jag släppte hans läppar och bad honom ta ner mig från bänken. Jag kunde inte undvika att få för mig att han kanske bara utnyttjade mig, men han var förstående och gjorde som jag sa. 

Det blev tyst ett tag och sedan frågade jag honom.

- Varför jag, och varför nu?

- Jag har alltid beundrat dig Sofie. Ända sen första gången jag såg dig i korridoren drogs min blick automatiskt efter dig och på sista tiden du alltid funnits i mina tankar. För mig har du alltid varit perfekt ,varje gång jag ser ditt leende blir jag alldeles varm i kroppen för du är så otroligt vacker och du har ingen aning om hur mycket jag gillar dig. Jag har aldrig vetat hur jag skulle visa det bara. 

Jag visste inte vad jag skulle svara och stod kvar framför honom mer förvirrad än jag någonsin varit förut. Han tog tag i min hand, gick in i vardagsrummet och satte sig i soffan och jag satte mig alldeles bredvid honom. Efter några sekunders pinsam tystnad tog jag upp fjärrkontrollen och satte på teven.

- Ska vi titta på en film? frågade jag men ångrade mig direkt efter. Kunde jag inte komma på något bättre att göra? 

Jag kände mig som en riktig nolla och vågade inte möta hans blick utan tittade ner i golvet istället. Men till min förvåning verkade han tycka att det var en bra idé, för istället för att svara på min fråga gick han fram till den gråa hyllan bara några få meter från där vi satt, tog ut en DVD och gick fram till teven för att sätta på filmen. När den precis hade börjat och bara skådespelarnas namn visades på skärmen gav han mig en puss på kinden och jag kände hur det pirrade i hela kroppen. Till min förvåning gav jag han en kyss tillbaka och lade sedan mitt huvud mot hans axel. Jag var otroligt utmattad efter den långa skoldagen och efter bara några sekunder in i filmen råkade jag somna. När jag vaknade var han borta och jag låg kvar helt ensam i den kalla skinnsoffan utan någon som helst aning om var han tagit vägen. Jag var både besviken och förvirrad över att han hade lämnat mig, men efter några sekunders tanketid slog det mig. Allt hade bara varit en dröm.