Visst är det underligt? Att man kan känna så mycket för en enkel låt. För något så enkelt kan man känna lycka, hat, sorg och kärlek. De finns där, hela tiden och överallt, i början, i slutet och nu. De kan få en att minnas, antingen ge en klump i halsen eller så får de en att vilja flyta ut av lycka. Det är fint, hur musik kan få en att minnas, hur det kan ta en tillbaka till en plats som man kände en viss känsla. Och precis då, tror man att man är tillbaka till det ögonblicket, sen vaknar man till och inser att den tiden är förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar